Varning för att blanda in oss hundar i poli-tik-en! Republikanernas favoritkandidat (?) Mitt Romney har hamnat i blåsväder för att han för tjugofem år sedan ska ha plågat sin hund Seamus genom att låta den färdas i en bur på biltaket. Förre talmannen Newt Gingrich säger ””Föreställ er vad Obama skulle göra med en sådan kandidat”, i ett tv-inslag som visas i South Carolina, där nästa primärval om nominering till presidentkandidat hålls på lördag, enligt TT.  Läs mer här: http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.828207–romney-plagade-sin-hund-
Bra, sådana politiker vill vi inte ha!

Låt Bo Obama få stanna i Vita huset! Bo är president Barack Obamas portugisiska vattenhund, en gåva från Ted Kennedy och hans hustru. Han efterträdde de två skotska terrierna Barney och Miss Beazley vars husse var den terrierlika George W. Bush. Sådan husse – sådan hund, säger jag bara.

Varför blandar amerikanarna in hundar i politiken? Kommer ni ihåg att vår utrikesminister Carl Bildt beskrevs som ”en mellanstor hund med en stor hunds attityd” i dokument från amerikanska diplomater som publicerades av Wikileaks?

Men även engelsmännen verkar ha använt hundar som attribut. Winston Churchill hade en liten svart pudel som hette Rufus. När han led av sina depressioner lär han ha kallat tillståndet ”sin svarta hund” (black dog). Det kallar jag en black out!

Vi hundar har använts som stilförstärkare i alla tider. Roliga bilder hittade jag på http://manligheter.se/2011/01/23/hunden-som-stilforstarkare/ Kolla där! /Vanessa

http://youtu.be/wSV9Yr_-FvU

Vi tar det från början. Jag firade julafton hos kusin Molly, en shetland sheepdog och hela tjocka släkten. Här var det massor av mat och massor av tallrikar (ca 15 stycken) som skulle diskas av, tyckte jag. Det var ingen bra idé ansåg min husse och matte så de försökte med alla tricks – ge mig ett stort tuggben till exempel. Det gick så där. Jag tuggade och tiggde om vartannat. Men så kom tomten Cattis och jag fick ett fint paket som höll mig sysselsatt resten av kvällen.

Får paket av tomten Cattis...

... ett mjukdjur!

Juldagen firade vi i Stjärnhov med mina storebröder. Då var det bara fyra tallrikar att slicka. Men jag var rätt avslagen innan det var dags för nästa kalas – fjärdedagjulfirande med min kompis Kelly och hennes matte och husse. Vi lekte så vilt att alla överflödskilon försvann. Tills det var dags för nästa firande – i Oslo! Jag skulle för första gången resa utomlands och mina människor fick fylla i en självdeklaration om att jag är fullständigt frisk och vid mina sinnens fulla bruk (nja, nu överdriver jag lite… ).  Innan resan fick jag genomlida en avmaskningskur för i Norge vill dom inte få in någon dvärgbandmask. Som om jag skulle ha det? Till på köpet började mina människor droga ner mig med ett lugnande medel, zylkène, för att jag inte skulle bli livrädd för raketer och smällare på nyårsafton. Jag var alltså ganska degad när jag träffade Kikko, en fjortonmånaders bayersk viltspårhund. Han var fantastiskt söt och vi blev lite kära i varandra.

Kikko i Frognerparken, Oslo

Kikko höll mig igång trots att jag var drogad. Vi var ute och busade i Vigelandsparken och i Frognerparken tillsammans. Där fanns inga hundrastgårdar med stängsel utan alla hundar sprang fritt omkring. När jag säger att Kikko hade mest spring i benen av alla hundar så överdriver jag inte. Hans matte Nina påstår att han kan hoppa fyra meter upp i luften och det är nästan så att jag tror henne.

Hej, hej leverpastej! I Oslo fick jag leverpastej i maten, varje dag. Kalas! Nu när jag är tillbaka i Sverige saknar jag det – och Kikko.
Till slut vill jag berätta en riktig Norgehistoria. Tidigt på nyårsdagen gick vi en liten promenad runt kvarteret i stadsdelen Frogner. Vi mötte en foxterrier och min matte påpekade för hans husse att jag är en tik.
- En tik?, undrade han.
- Ja, en kone, svarade matte.
Han skrattade jättemycket och sa till slut att jag nog är en tispe. När vi berättade detta för Kikkos matte Nina berättade hon att kone betyder hustru och gapflabbade åt det. Så nu vet ni – tispe betyder tik på norsk! /Vanessa

PS. Om ni undrar hur jag mådde på nyårsafton så kan jag bara säga bra. Jag lyssnade till Andrea Bocellis konsert på tv:n som stod på full volym. Bättre musik har jag inte hört på länge och smällarna bekom mig knappast alls!

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 4 100 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 3 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

… vill jag önska alla mina beundrare en riktigt GOD JUL! I morse blev jag flitigt uppvaktad av taxen Oscar. Trots att det var över två veckor sedan jag slutade löpa kunde han inte sluta att hänga i hasorna på mig. Några timmar senare var det dags för nästa uppvaktning – Emil med efternamnet Mr Bean!

Emil, Suzan och jag i aktion.

Emil är en Flat coated retriever på nio månader. Hans matte är Suzan som var min dogwalker för ett år sedan. Jag blev jätteglad över att träffa Suzan igen men Emil ville leka och busa plus som sagt uppvakta mig. Det var ömsom is och ömsom slaskig lera på Fredhällsfältet. När Emil och jag skiljdes åt var jag nästan lika brun som honom. Hoppas att få kela mer med Suzan nästa gång vi ses! /Vanessa

Jag får paket av tomten julen 2010

Vi hundar vill också öppna paket på julafton. Jag har varit med om tre jular hittills och fått jättefina mjukdjur av tomten. Men det finns också annat som vi hundar kan tänka oss att få. Här är några exempel som jag har hittat på nätet.

Charm heter hjärtat i skinn från Dog Artist. Kan beställas på inreda.com för 120 kr. På samma sajt hittade jag hundoskopboken Astrodogs av Meja, sångerska och låtskrivare. Här får man veta varför Jungfruhunden plockar upp strumporna efter sin husse och lägger den i tvättkorgen och varför Fiskhunden skäller på ingenting (kan jag svara på för jag är ju fiskhund!). Kostar 189 kr.

Före jul fick jag en skön fårskinnsfäll att ligga på. Den köpte matte på Ikea för 299 kr. Lite lyxigare sovplats fann jag på doggies.se – en säng i Louis XV stil i ek och rotting för 4 895 kr (!). Men då ingår också en telfonbehandlad kudde som gör den smutsavvisande.

Hundkläder är inget för mig. Jag har ju päls! Men visst skulle det vara kul att få en balklänning i svart sammet. Black dress från lechien.se har fina detaljer som en liten volang i siden och spets och en sidenrosett med rhinestone på ryggen! Kostar  325 kr.

För opraktiskt? Då kanske ett par sherpa boots i mockaimitation är bättre. Skyddar tassarna från kyla och vägsalt och har en halkfri sula. Fyra boots kostar 295 kr på lechien.se

Tycker ni att jag har för höga krav? Jag kan väl åtminstone få lite hundkex? pester.eu säljer Dogmans kexben för  bara 49 kr. Innehåller bland annat kalcium och fosfor som ger starka ben.

Presenttips till husse och matte: Boken Hund – människans bästa vän av Anders Mathlein (text) och Susanne Kronholm (foto), Telegram förlag, går att köpa via adlibris.com för 79 kr. En bra bok där hundarna själva får komma till tals. Hör här:
”Den som säger att lycka inte kan köpas för pengar vet inte var man handlar, brukar jag säga. Eller åtminstone tänka”. Sagt av Hampus Berglund Airedale terrier
Bra sagt, tycker jag!/Vanessa

Kaninjakt är det bästa jag vet. Ikväll fick jag chansen. Matte trodde att det skulle bli en lugn kvällspromenad men tji fick hon. På Observatoriekullen i Vasastan träffade jag massor av vänner: Poppan, Sindy, Klara och Bruno med flera. Vi lekte så att leran stänkte! Sen upptäckte jag en liten kanin som sprang zickzack ner för kullen. Jag satte efter och var nästan ikapp då matte skrek ”Vanessa koooom, duktig hund!” ”Duktig hund” betyder godis så då kom jag av mig och kaninen slapp undan (tror matte, men sanningen är att jag inte alls vill fånga kanin, bara jaga den). Matte glad, och jag glad. /Vanessa

Jag intar soffläge

 Vi hundar går också in i vinterdvala. Om mornarna är jag så trött så husse får gå upp för trappan med kopplet för att föra ner mig till nedervåningen och den väntade frukosten. Det hjälper inte ens att han öppnar Bregottasken (som annars får mig att rusa ner för en smakbit av dagens pålägg). Men först vill han att jag ska gå ut och kissa. Motvilligt går jag ut i mörkret och sätter mig i skymundan bakom en buske. Sen brukar jag piggna till och sätter mig på vakt på en plats vid staketet där jag har utsikt över Natensjön och vägen nedanför. Det kan ju dyka upp någon bekant hund eller någon katt som jag kan skälla ut.

Sen blir husse otålig och vill att jag ska komma in igen och äta min frukost. Han skriker VANESSA med hög röst. Men jag sitter kvar ett tag till för att poängtera min självständighet. Till slut går jag in, kollar på min mat. Sätter mig i soffan och somnar om…
Alla dessa vintermornar – inte visste jag att det var livet! /Vanessa

Hasse och Olle, mina beundrare i Stjärnhov upptäckte det först. Husse märkte ingenting. Men Hasse (tollare) stannade upp utanför vår brevlåda och ville inte gå därifrån. Och Olle (westie) var som tokig när vi sågs på rundan häromkvällen. Ville nosa mig i baken hela tiden. ”Väldigt vad hon slickar sig”, sa husse till matte. ”Väldigt mycket hår att dammsuga”, svarade matte. Ändå fattade de ingenting. Tills de upptäckte en liten röd fläck på köksgolvet… ”Aha, hon löper”, sa de samstämmigt. Hur aningslösa kan de vara? Vi tikar löper två gånger om året men alltid kommer det som en överraskning för människosläktet. Okej, jag hoppade över några månader så de trodde nog att det skulle dröja till nästa år innan det var dags igen. Tji fick dom!/Vanessa

När jag var i Stockholm i veckan besökte jag min favoritmanikyrist (eller heter det pedikyrist?) vid Odenplan. Kloklippning är det värsta jag vet men här blir jag behandlad som en prinsessa! Får morotsgodis och en massa beröm för att jag är så duktig. Det kostar 125 kr här mot 80 kr i Gnesta och 40 kr i Flen. Ju längre bort från storstaden man kommer desto billigare är det. Jag är nog ganska billig i drift eftersom jag bor på landet mestadels. Och det syntes på mina klor att jag är ute och springer en hel del, sa odenplansmanikyristen. En ”väskhund” är tydligen svårklippt för klornas pulpor ligger så ytligt. Då är det lätt att det börjar blöda om man klipper en millimeter fel. Men på mina tassar syns pulporna tydligt, sa hon. Ibland är det en fördel att vara lantishund! /Vanessa