Citydogs v/s lantishundar

Tillbaka till storstan. Jag startar hårt på lördagens första kisspromenad. Träffar ettåriga golden retriever Emma och Sigge, en blandning av golden, schäfer och flatcoated retriever. Vi röjer upp gräsmattan på Observatoriekullen så att leran stänker! Emma och Sigge går hem men jag vägrar att gå vidare. Lägger mig platt på marken och spelar död när matte rycker i kopplet. Lilla Stella och hennes matte hinner gå tre varv runt Observatoriekullen medan jag motvilligt förflyttade mig tre meter i taget. Fattar inte matte att jag är utmattad?

Halvelvapromenad med husse. Nya utmaningar – nu kommer en tennisboll i spel. Bollen tillhör Morris men en vinthund och jag vill också ha den. Vi kämpar tappert,  Morris och jag, men vinthunden är snabbare. Tji boll! Jag lägger mig ner igen och vill inte gå hem. Med lite godis reser jag mig igen. Ja,  jag reser mig igen! (Tack Torsten Flinck).

Kvällspromenaden går till Vasaparken. Jag sätter full fart mot rastgården men matte  bromsar efter bollplanen. Okej för mig – jag styr stegen mot Tea and Garden på Dalagatan. Här är vi hundar alltid välkomna men nu råkar det vara stängt. Önskar att matte har lite bättre koll – vi lantishundar vill också känna storstadens puls!/Vanessa

Vilken hundhelg!

Fika i Vasaparken med Husse, Emil och Suzan

Utefikapremiär i Vasaparken tillsammans med min förra dogwalker Suzan och hennes hund Emil. Det är bara något av allt det roliga jag hunnit med den här helgen i storstan. Så mycket hundar som jag har träffat den här helgen gör jag inte ens under ett år i Stjärnhov!

Timmy och jag med varsin boll i munnen

Lika hundar leka bäst? I fredags träffade jag goldenkillen Timmy i Vasaparken. Han var inte så intresserad av mig utan ville bara springa efter bollar. Som tur var hade hans matte två bollar så vi fick leka med varsin. Konstig kille som inte är intresserad av tjejer!
På lördagsmorgonen gick jag och matte ut på en kort kisspromenad i Obsan före frukost. Den varade i drygt en timme! Först träffade jag några nya hundar – en ridgeback, en grey hound och en goldenkille som hette Putte. Vi hade jätteroligt tills de gick hem. Men då kom Poppan med sin husse Bosse, pudeln Stella, lilla tuffa Maja, bruna labradoren Charlie och labben Klara, och så flat coated retrievern Enzo, en av mina favoriter för vi leker så bra. Jag ville aldrig gå hem! Matte har bestämt sig för att skippa promenaden före frukost hädanefter.

Emil och jag får knäckebröd av Suzan

Men tillbaka till Emil. Han är verkligen en kille som gillar mogna brudar! Fast han bara är 10 månader och jag är hela 4 år kunde han inte sluta att pussa och slicka mig i ansiktet! Jag lät honom hållas för han är så snäll. Själv ville jag hellre pussa och slicka på Suzan. Det var över ett år sedan hon slutade gå ut och gå promenader med mig men jag har inte glömt henne och hur roligt vi hade då. Nu ska Emil och Suzan flytta till Göteborg så det dröjer innan vi ses igen. På återseende!/Vanessa

Nu är det klippt!

Kloklippning de lux!

Mina klor växte och växte. Jag rörde mig som en bambi på furugolvet i Stjärnhov. Husse har kloklippsförbud sedan han klippte mig i pulpan när jag var valp och matte får inte klippa håret mellan tassarna. Det är knappt så att jag tillåter dem att smörja in mig med tassalva. Men kloklipparen i Flen var gravid och kloklipparen i Gnesta var sjukskriven. Under tiden växte mina klor ohejdat. Tack och lov kunde min bästa kloklippare på Arken Zoo vid Odenplan ta emot. Hon tycker dessutom att jag är lättklippt! (En del hundar måste tydligen ha munkorg på sig när de ska klippas!) Nu har jag världens bästa klor och tassar!/Vanessa

Ett fyrfaldigt leve…

 

Paket! Vad kan det innehålla?

… till mig, Vanessa, på min fyraårsdag! Den nyfödda arvprinsessan Estelle har fått alldeles för mycket uppmärksamhet idag, tycker jag. Nu är det min tur att firas! Matte kom med ett paket – vad kunde det innehålla?

Kaniner gillar jag!

En kanin! Härligt, jag gillar att jaga kaninerna på Observatoriekullen men jag har hittills inte lyckats fånga någon. Nu har jag fått blodad tand. Jag kommer att räkna kaniner i natt…

Tack alla ni som gratulerat mig idag, bland annat via dogbook. Till och med försäkringsbolaget Agria har hört av sig. Det visar väl att även vi hundar är uppkopplade!/ Vanessa

 

Bytet är nedlagt!

 

 

Ingen hundskola för mig!

Vägrar att gå från parken

Nej, jag vill inte gå hem redan.  Först sätter jag mig ner och om det inte fungerar lägger jag mig ner och sprattlar med benen i luften, om inte det heller fungerar lägger mig helt stilla och spelar död. Det handlar förstås om vem av oss som ska bestämma. Är det husse så brukar han rycka ganska resolut i kopplet för att få upp mig på benen igen. Är det matte så sänker hon rösten och försöker att härma Barbro Börjesson, ni vet hon som har Hundskolan i SVT:s Gokväll. ”Vad är det för dumheter”, brukar Barbro säga till hundar som skäller på bilar, eller när någon ringer på dörren. Eller så dänger hon en nyckelknippa i marken för att hunden ska bli rädd. Jag har kollat in hennes program och det är ganska normala hundar som är med där, tycker jag. Så därför brukar jag till slut lyda matte när hon hotar att anmäla mig till programmet. Hundskola, nej tack!/Vanessa

Lite godis kan få mig att lyda bättre!

 

Jag är en dragqueen!

Bruno, jag och Miles slåss om bollen

En dragarhund,  javisst! Jag älskar att slåss om bollar, pinnar och leksaker. Idag fick jag mitt lystmäte i Observatorielunden. Labradoren Bruno och hans brosa Miles, en english springer spaniel, och jag tampades om en boll som den kända krönikören från Aftonbladet, Johan Hakelius, kastade ut. Hans egen hund Morris var inte intresserad av bollen så vi stora hundar tog hand om den. På bilden ser det ut som Miles pussar mig men i själva verket försöker han sno bollen ifrån mig. Det hade han inte mycket för! Tack, Johan för bollen! /Vanessa

Bollen är min!

Dan före dopparedan…

… vill jag önska alla mina beundrare en riktigt GOD JUL! I morse blev jag flitigt uppvaktad av taxen Oscar. Trots att det var över två veckor sedan jag slutade löpa kunde han inte sluta att hänga i hasorna på mig. Några timmar senare var det dags för nästa uppvaktning – Emil med efternamnet Mr Bean!

Emil, Suzan och jag i aktion.

Emil är en Flat coated retriever på nio månader. Hans matte är Suzan som var min dogwalker för ett år sedan. Jag blev jätteglad över att träffa Suzan igen men Emil ville leka och busa plus som sagt uppvakta mig. Det var ömsom is och ömsom slaskig lera på Fredhällsfältet. När Emil och jag skiljdes åt var jag nästan lika brun som honom. Hoppas att få kela mer med Suzan nästa gång vi ses! /Vanessa

Kaninjakt i stan

Kaninjakt är det bästa jag vet. Ikväll fick jag chansen. Matte trodde att det skulle bli en lugn kvällspromenad men tji fick hon. På Observatoriekullen i Vasastan träffade jag massor av vänner: Poppan, Sindy, Klara och Bruno med flera. Vi lekte så att leran stänkte! Sen upptäckte jag en liten kanin som sprang zickzack ner för kullen. Jag satte efter och var nästan ikapp då matte skrek ”Vanessa koooom, duktig hund!” ”Duktig hund” betyder godis så då kom jag av mig och kaninen slapp undan (tror matte, men sanningen är att jag inte alls vill fånga kanin, bara jaga den). Matte glad, och jag glad. /Vanessa

Tisdag 15 oktober

Nyvässade klor

När jag var i Stockholm i veckan besökte jag min favoritmanikyrist (eller heter det pedikyrist?) vid Odenplan. Kloklippning är det värsta jag vet men här blir jag behandlad som en prinsessa! Får morotsgodis och en massa beröm för att jag är så duktig. Det kostar 125 kr här mot 80 kr i Gnesta och 40 kr i Flen. Ju längre bort från storstaden man kommer desto billigare är det. Jag är nog ganska billig i drift eftersom jag bor på landet mestadels. Och det syntes på mina klor att jag är ute och springer en hel del, sa odenplansmanikyristen. En ”väskhund” är tydligen svårklippt för klornas pulpor ligger så ytligt. Då är det lätt att det börjar blöda om man klipper en millimeter fel. Men på mina tassar syns pulporna tydligt, sa hon. Ibland är det en fördel att vara lantishund! /Vanessa

Lördag 5 november

Alla hundars dag

Härlig lövhög att bada i

Tillbaka i Obsan, mitt favorittillhåll i Vasastan. Här finns en härlig lövhög som jag genast kastade mig i. Men det bästa med Obsan är alla mina vänner. De känner igen mig fast det var över en månad sedan vi sågs sist. Min kompis Enzo, en flatcoated retriever och nykomlingarna Ninja och Gilda och jag utforskade en härlig lerpöl. De nöjde sig med att doppa nosarna men jag rullade mig i den . Blev fläckvis svart i pälsen. Jag tyckte att det luktade gott om mig men husse och matte sa usch.
Enzo hittade en bra pinne som vi brottades om. Jag vann och hann nästan bita sönder pinnen helt och hållet innan Enzo fick ta tillbaka den. Det var väl snällt?/Vanessa

Läcker lerpöl utforskas av mig, Enzo och Ninja.

Jag är starkare än Enzo...

...pinnen är i goda tassar

Varför ser Enzo så ledsen ut?

PS. Matte säger att det heter Alla helgons dag – men för mig är det Alla hundars dag idag!