Varning för att blanda in oss hundar i poli-tik-en! Republikanernas favoritkandidat (?) Mitt Romney har hamnat i blåsväder för att han för tjugofem år sedan ska ha plågat sin hund Seamus genom att låta den färdas i en bur på biltaket. Förre talmannen Newt Gingrich säger “”Föreställ er vad Obama skulle göra med en sådan kandidat”, i ett tv-inslag som visas i South Carolina, där nästa primärval om nominering till presidentkandidat hålls på lördag, enligt TT. Läs mer här: http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.828207–romney-plagade-sin-hund-
Bra, sådana politiker vill vi inte ha!
Låt Bo Obama få stanna i Vita huset! Bo är president Barack Obamas portugisiska vattenhund, en gåva från Ted Kennedy och hans hustru. Han efterträdde de två skotska terrierna Barney och Miss Beazley vars husse var den terrierlika George W. Bush. Sådan husse – sådan hund, säger jag bara.
Varför blandar amerikanarna in hundar i politiken? Kommer ni ihåg att vår utrikesminister Carl Bildt beskrevs som “en mellanstor hund med en stor hunds attityd” i dokument från amerikanska diplomater som publicerades av Wikileaks?
Men även engelsmännen verkar ha använt hundar som attribut. Winston Churchill hade en liten svart pudel som hette Rufus. När han led av sina depressioner lär han ha kallat tillståndet “sin svarta hund” (black dog). Det kallar jag en black out!
Vi hundar har använts som stilförstärkare i alla tider. Roliga bilder hittade jag på http://manligheter.se/2011/01/23/hunden-som-stilforstarkare/ Kolla där! /Vanessa
